Rätta, ändra och skriva om.

Hur många gånger ska man ändra, rätta och skriva om sin text? Många! Och då menar jag MÅNGA gånger!

Du läser, pillar, raderar och finjusterar tills du spyr på texten. Då är du klar. När du inte ens vill se den fler gånger. Överhuvudtaget!


Då är det dags att skicka in den.


Sedan är det ju ett plus om du kan korrekturläsa, meningsuppbyggnad osv. Men det är inget ett krav!

Det där fixar förlagen. 

Men visst, låter det alldeles tokigt kanske man tröttnar på att läsa, även som förläggare, redaktör. Som ju brukar älska böcker (manus). Det är ju därför de arbetar med just texter. 


Svensson överlag är rätt dålig på korrekt svenska.

De vanligaste talfel  vi svenskar gör är lätt att uppmärksamma i våra dagliga samtal. De flesta säger t ex:

Till han/hon (till honom/henne)

Domma (dessa)

Det var inte min meningen (det var inte min mening, det var inte meningen, det var inte med mening)

I dag på morse (idag på morgonen/i morse)

I Öland/I Cypern (På Öland, på Cypern. Alltid PÅ när det är en ö!)

o s v


De vanligaste skrivfelen Svensson gör är att de inte kan skilja på de och dem i skrift. Dom säger de flesta, i tal - i alla situationer.

Det är egentligen mycket enkelt:

DE heter det så fort de gööööör något. Äter, skiter, gråter, tänker, är (att vara är också att göra ngt - tänk leva). Alltså med ett verb intill.

De är ledsna.

Jag tror de springer fort.

Han har sagt att de kör i morgon.


DEM heter det när de är passiva.


Typ: Vi åker till dem. Då är det vi som gör något.

Jag levererar paketet åt dem. (Alltså: JAG gör ngt här).

Har du ringt dem? (De gör inget alls, de vet inte ens att du ska ringa...)


Skitenkelt egentligen. Men få fixar detta. Men allt blir mycket lättare när man KAN sin svenska. 

Lättast är att tänka: Åt, till styr dem.



Sedan har vi ju de som säger...

Lastebil, rutschekana och KalliAnka, men nu ryser jag så mycket så nu får vi avsluta det här.