Förväxla inte manus med dagbok.

Skriver du för dig själv eller för andra? Få är de människor som vill läsa om hur du blev lämnad av den där idioten till karl eller hur du och väninnorna "gjorde" Ibiza en vecka.

Hur du kände, grät och hur orättvist det var att du fick sparken och att Jörgen, som är dum i huvudet, är kvar på jobbet.

Visst, det finns de som skriver dagbok och som lyckas med det. Men heter man inte Anne Frank eller Greg Dagbok för alla mina fans

... så kanske övriga världen inte tycker det är kul att läsa om din vardag (eller din helg heller för den delen). 

Däremot inte sagt att det inte finns de som lyckas med detta. Att skriva om sitt liv och det är intressant för andra. Men man måste förstå skillnaden.

Kanske är det bara just det du behöver? Skriva av dig... Gör det! Detta uppmuntrar jag starkt.

Man lär sig så mycket om sig själv. Inte minst blir man av med en massa frustration. Som annars bara blockerar ditt tankesätt. Och ditt sätt att skriva intressant.

Skriv för fan! Allt som vill ut ska ner på papper. För att skriva för hand, det rensar hjärnan från en massa skräp. Läs det dessutom högt samtidigt som du skriver, så får du dubbel effekt. 

Börja med något du retat dig på länge. Något som verkligen stör dig. Skriv ner allt du tänker om just den personen eller den händelsen. Allt du tycker, känner, tänker. Hur det var och hur du skulle vilja att det var, istället. Och hur förbannad du blev. Eller förtvivlad. 

Läs det för dig själv samtidigt som du skriver. Finns det någon som helst tanke kring situationen kvar i ditt huvud? Skriv då igen.

Fortsätt tills du har tuggat sönder det. Tänk sedan på händelsen eller personen efter någon dag eller någon vecka. Gissa vad som har hänt! Antingen har din upprördhet minskat eller helt försvunnit. Självterapi. Kostar en penna och ett block. Nästan helt gratis alltså.

Många är de människor som sitter hemma i stugorna och tycker världen ska få veta hur orättvist det var när de fick gå från sitt jobb, mannen var otrogen, syrran fick största delen av fasters arv etc. Nej, det här händer varje dag! Det händer alla. 

Svensson vill inte höra det i bokform. På kafferasten, power walken eller över en lunch på stan - ja.
I en bok som man har betalat för, nej. I princip alltid - nej.

Lyckas du väva in relationerna och händelserna i en roman dock, med intressanta vinklar på det hela, ja då har du ett manus. Men vill du bara uttrycka avsky för något, någon - skriv av dig. Dagbok eller inte. Du kan kasta pappret, blocket sedan om du vill. Det viktigaste är att texten kommer ut. Texten, dina ord, dina tankar. Du kommer att må mycket bättre.

Eller använd blocket som ett sparande, av fakta. Allt det som har hänt dig kanske du kan använda i din bok senare. 

Eller i dina böcker.

Det är ju det som de flesta böcker handlar om. Livet. Och allt som sker. Kanske bara inte just ditt liv med alla vardagens motgångar. Då får du ha ett alldeles särskilt spännande liv. Eller så ett alldeles särskilt spännande sätt att uttrycka dig på.



Egentligen borde alla människor skriva. För sin egen skull. 


Annars blir livet bra tomt. Säger vi författare i alla fall...