Olika förlag, olika genrer, olika sidor av dig...

Erbjudande om avtal no 2, för mig, kom 11 dagar efter att jag fått mitt första erbjudande om bokkontrakt.


Det första förlaget som jag skrev kontrakt med är medelstort och på (ordentlig) framfart. Det här är ett litet och oansenligt förlag som jag aldrig hört talas om innan. Någonsin.

Hittade det av en slump och skickade in en novell. Innan jag skulle åka iväg någonstans på kvällen. Samma dag skickade jag detta manus till 9 andra förlag. 

Det lilla förlaget svarade via mejl, efter en kvart.

Mycket känslomässigt meddelande; 
" Det här är såååååå bra. Vilket driv i texten."

Jag satt i bilen, det var skumt, nästan mörkt ute, jag såg dåligt på telefonen och hade heller ingen internetuppkoppling. Så jag kunde inte följa länken till förlagets hemsida eller avtalet.

Stannade till vid ICA. (De flesta ICA handlare har gratis wifi - om butiken inte är alltför liten vill säga).

Och sedan snurrade tankarna.

Jag vill, men herregud, ingen känner till deras böcker... eller?

Det är verkligen en litet anonymt förlag. Men varför inte?

 Jag gillar mångfald, jag gillar olika, jag gillar högt och lågt, stort och smått.

Och jag vill bli publicerad!

Men kommer det ens att bli några intäkter... Alls?

Tänk OM ett större förlag säger ja efter en månad, när DE har läst det...?

Och så vidare och så vidare. Ja, eller nej. Kanske ändå eller njaeee... Det var ganska tvära kast. 

Jag svarade naturligtvis ja och skrev på ett endast 1 sida långt avtal/kontrakt nästa dag. (Till skillnad mot första förlagets 10 sidor).

Någonstans där i tvivlet så kändes det hela tiden som om att jag ville ha så många kontrakt som möjligt med flertalet förlag.

Varför då?

För då får jag göra det jag vill. Det jag är bra på.

SKRIVA.

Författa! Skapa. Leva. Enligt mig. Leva! 

Skriva är att vara, finnas, vara levande.

Och rita.

Omslagen till båda titlarna.

Den stora dagen.

Den dagen jag fick mitt första manus antaget
(glömmer man väl aldrig...) var en fredag eftermiddag och jag reagerade knappt på mejlet. Inte så som jag trodde att jag skulle göra. Jag skrek inte rakt ut av lycka och hoppade runt som en tok, som jag sett scenariot framför mig, innan det skedde.

Kanske berodde det på att jag därinne innerst inne visste att en dag så händer det.
Jag var nära att ge upp många gånger (måååånga gånger!) men fortsatte då övertygelsen var större än tvivlet.

Jag vet inte om det berodde på att jag var helt slut, läs trött/slutkörd av att jag i tre veckor formligen bombarderat ett femtontal förlag med fyra av mina manus. Jag var alltså något urlakad. Slut, ganska förbi. Sliten, minst sagt.

Mejlet från förlaget började ungefär så här: Detta passar oss perfekt...

Visst, jag läste om mejlet några gånger under dagen för att försäkra mig att det verkligen var sant. Och jo, jag började sms:a och skriva runt till familj och släkt ganska snart efter. Att; från och med nu är jag författare. Minsann.

Det var inombords mer ett ÄNTLIGEN! än Tjohoooo...
för mig.

Jag svarade förlaget efter ett par timmar när jag funderat på HUR jag ville svara. Jag skrev precis som jag tänkte från början då jag sett det. Att jag blev underbart glad att bli antagen. 

Nästa dag läste jag om det några gånger igen. Lite drömlikt var det trots allt.

Sedan tackade jag Gud (och allt annat allsmäktigt i himlen). Drömmen gick nu att ta på. Nästan. Eller så går det att ta på när boken är tryckt och färdig. Nästa år...

NU börjar det verkliga livet. Ungefär samma tankar som när man fött barn. Ungefär.

På måndagen kom kontraktet via pdf.

Tio sidor långt avtal!

Tio sidor!

Jag skrev ut dem men orkade bara läsa ett blad första dagen. Tvingade mig nästa dag med en laddad kanna kaffe och en överstrykningspenna i neon, gå igenom det "juridiska snacket".

Lite märkvärdigt var det trots allt.

Tanken på att jag skulle kunna googla mitt namn på Bokus och bokens omslag skulle dyka upp kändes rät maffig ändå.


Nu börjar en ny resa i livet. Livet som

FÖRFATTARE!

Jag tänkte att jag skulle fira med något.

Fotbehandling var det första om kom upp i huvudet.
Vin var nummer två. Luncha med syrran nummer tre.

Pusta ut och sedan köra igen med att skicka om bearbetade manus  - blev det.

Inte BARA författa

Som skribent behöver du ju inte "limitera" dig eller ditt intresse till att bara skriva böcker.

Man kan ju skriva noveller till vecko- och fackliga tidningar, skriva krönikor eller texter åt medlemstidningar, klubbtidningar, informationsavdelningar, företagsblad, idrottsblad osv.

Såklart!

Eller blogga, skriva tal, vara spökskrivare.

Möjligheterna är egentligen...faktiskt... obegränsade.

Under tiden du väntar på ditt bokkontrakt eller NÄR du har fått ditt kontrakt och väntar på inspiration till nästa bok.

Om du inte gör något av detta ovan; Skriv ändå!

Dagbok, noteringar, vad som helst. Till och med mejl är bra. 

Inte en dag utan en textrad.


VIKTIGT!

Om du inte mår skit, har kört fast helt. För då kan du ju skriva om det. Eller gå ut och gå en långrunda. En vecka eller två.

Och sedan börja skriva igen.