BIBLIOTEK och BOKHANDEL

Min kärlek till det tryckta ordet (och bilden!) gör att jag trivs väldigt bra i miljöer som bokhandeln och bibliotek.

Gärna med en kopp kaffe. Lyckligtvis finns det anslutande caféer eller mysigare hörnor att hänga i och/eller fika i under tiden man botaniserar bland lektyren.

Tidningar, tidskrifter, fotoböcker, konstböcker. Precis allt (nästintill) som man vill avnjuta, erbjuds. Och hela atmosfären cirkulerar runt det tryckta ordet. Samt bilderna.

Gränslösa i Båstad

Ibland (minst en gång varannan månad) sitter jag där på något bibliotek ett par timmar och bara slöläser tidskrifter, bläddrar i foto- och konstböcker eller barnböcker. Och lyssnar lite då och då på vad folk lånar, frågar efter. Säger att de gillar.
Jag besöker nästan alltid andra städers utbud av bokhandel och bibliotek också.

Bara hänger liksom. Det är stillsamt, det är böcker överallt från golv till tak och det är vilsamt. Och även om jag inte tycker att det kommer någon idé just då när jag är där, så har jag nästan alltid något antecknat i mitt medhavda block när jag går därifrån. Någon intressant människa jag har läst om, som har skapat något, någon författare man aldrig hört talas om etc.

Sveriges mest intressanta tidning

... med de mest läsvärda artiklarna inom precis ALLA områden är helt klart

Dagens industri WEEKEND

- som utkommer, i princip, varje fredag. 

Jag har i omgångar prenumererat på Di, vars huvudbilaga också såklart är läsvärd, men det är ingen billig historia med abonnemanget så låna den på något bibliotek!

På vissa filialer kan du även få gamla nummer gratis, sådana som ska makuleras för de är ett år eller mera.

Huvudbiblioteken brukar dock säga nej p g a merarbetet däromkring.

I helt fantastiska D i WEEKEND läser du om det som inte går att läsa om någon annanstans!

Sedan spelar det ingen roll om det är rymden, isbjörnar på Svaalbard eller polkagriskokandets historia. Musiker, framgångsrika företag, småföretagare, konstnärer eller svampnörderi.

Man hittar ALLT här. Definitivt landets bästa tidning.


Unna dig den läsningen!

DET BÄSTA MED ATT VARA FÖRFATTARE...?

Friheten att uttrycka sig.

Skriva har jag ju alltid gjort i och för sig. Men nu skriver jag och får dessutom BETALT för att göra det. Höjden av lycka kan tyckas.

Är man ordknarkare som jag är, så är detta yrke det ultimata. Ja, visst - man kan vara journalist, reporter, redaktör eller arbeta på en informationsavdelning och också arbeta med ord. Och trivas. Men det är något speciellt med författaryrket.

Jag listade vad jag känner för mitt jobb:

GLÄDJE, 

Ren och skär glädje.

MIN VÄRLD!

Min egen bubbla, mitt Universum.

MIN SJÄL...

Mitt innersta talar till mig när jag skriver.

JAG FÅR BETAAAAALT

Helt otroligt egentligen. Min hobby ger mig en inkomst.

STOLTHET

Min hjärna är den kroppsdel jag är mest stolt över.

LYCKA

Ibland till och med eufori. Mental orgasm? Utdragen sådan.

ERKÄNNANDE

Jag tänker, alltså finns jag. Vad trevligt att fler än jag uppskattar mig.

MITT "BARN"

Varje manus, bok älskar man som en litet knytt.

I början behandlar man det som en extremt efterlängtat bebis och när det har några år på nacken så blir det som en tonåring. Det är riktigt kul att hänga med dem - ibland.

MITT LIV

Vad fan skulle jag göra annars? Vara en robot, känslolös maskin. Jag har försökt att inte skriva. Det dödade nästan min själ.

FRIHET

Det känns som att man kan flyga. Att inget är omöjligt. Att precis allt är möjligt.

KUL, SPÄNNANDE, INTRESSANT

För att sätta vardagliga ord på författarlivet. Om någon som inte skriver frågar. För de fattar ju inte känslan ändå.

REN OCH SKÄR KÄRLEK

Till sig själv. Böckerna är ju jag.

ARBETSKAMRATER

Viss form av det. Att skriva utan att publiceras är eeeensamt. När du får bokkontrakt har du helt plötsligt arbetskamrater

- i alla fall några timmar om året...

UTVECKLING

Det är ett ständigt flöde i hjärnan.  Nya idéer kommer som en sprängande, kraftfull flod. Ibland som en liten porlande vårbäck.

MENINGSFULLHET

Jag skulle kunna säga det varje dag. Utan orden förtvinar jag.

FANTASTISKT VARDAG

Att hänga tvätt och städa toan känns numera helt ok som paus. Du vet ju vad du ska göra sedan, efteråt. Skriva mer.

ANDNING

Jag äter, sover andas text - och bild.

MÅLGÅNG

Att inte bli publicerad kändes som ett sprinterlopp där man aldrig nådde mål...

RESOR

För inspiration, paus och uppladdning. Resor till förlagen är som att bli bjuden till balen. Jag är Askungen som fått lov att komma in.

NÖJE

Skrivandet är min hobby, min kärlek, mitt nöje som nu är mitt yrke.

ÖPPNAT UPP MITT INRE

Jag visste inte helt vad jag tänkte själv. Skrivandet gav mig nyckeln till det absolut innersta.

SKOJ, KUL, ROLIGT

Ibland kan det vara så enkelt. Det är kul helt enkelt. Enough.

MYSIGT

På hösten och vintern; skriva med tekoppen nära och i mjukisbrallor, raggsockor och bara vara ifred.

ANSVAR

Vuxenpoängen sköt i höjden i och med kontrakten.

FÖRÄLSKELSE

En förälskelse som aldrig tar slut. Den ultimata kärleksrelationen.

MENINGEN MED LIVET

Kärnan i min existens.

KARRIÄR

Utveckling. Hela tiden.

FULLKOMLIGHET

Man känner sig hel.

Gör din lista.

KRAMPA

Nej, jag menar inte att få håll. Jag menar inre aggressivitet. Som hindrar dig i skrivandet. Du vet säkert inte ens om att du bär på den. Ilskan eller frustrationen.

Den värsta sorten är just den man inte är medveten om. Som man istället tror är en självsäker, tuff, framåt, drivande business attityd. Eller boss-approach.

Är du:

chef/egenföretagare/VD/viceVD/marknadschef/ensam mamma/självförsörjande/förstfödd/"duktigflicka"-typen/ordförande/ensamjobbare/idrottsledare/föreståndare/extremt ansvarstagande/arbetsledare/personalchef

... eller flera av dessa samtidigt är chansen att din "jag klarar mig själv" - stil är något som egentligen gör dig stel, hård och tuff.

Jag hade ingen som helst ro att överhuvudtaget ens titta på folk som gjorde yoga.

Jag blev irriterad, rastlös och otålig när någon nämnde att yoga var så fantastiskt.

Slöseri med tid tyckte jag.

Sitta stilla (eller stå) i konstiga ställningar. När man kunde göra så mycket produktivt, istället...

Jag rös av yoga-mentaliteten.

Nu vet jag vad det var. En inre frustration. Som löstes upp med... just yoga.

Jag provade flera varianter och märkte att jag fick tillbaka min kroppsliga vighet väldigt snabbt, men jag kom inte till ro inombords. Tills jag provade detta:

Intuitiv stilla dans i 30 minuter 3 ggr/vecka till långsam musik. Hemma, ensam.

När du rör dig helt sakta, utan plan, och bara är händer något med sinnet. Stäng av allt annat ljud (du ska inte höra diskmaskin, tvättmaskin, fläkt el dylikt heller). Se till att ingen kommer inom en halvtimme och avbryter dig.

Rör dig HUR DU VILL, väldigt långsamt, mjukt, till nedanstående ljud, musik. Blunda gärna. Slappna av. Helt.

Prova dig fram med dessa:

Stillhet

Peaceful

Ro

Framgång

Tidigare var jag smått allergisk mot den här typen av extremt stilla musik. Nu har jag en helt annan centrerad ro i kroppen.

Vilket hjälper mig privat lika mycket som i skrivandet.

NJUT, men gör detta ensam.

Du kan också ha ljuden på i bakgrunden i din vardag. 

Lugnande. Och resultatet blir kreativt tänkande, handlande, skrivande. Utan frustration.

Magiskt.

NEGATIVITET

Negativa signaler gör att du stannar eller till och med backar i din utveckling. Och absolut missar
chansen att få bokkontrakt.

Om du skickar iväg ett manus med oro, fasa, självnegation, irritation eller någon annan låg känsla i kroppen, gentemot dig, din text eller mot förlagen, lär du inte få ett positivt svar.

Jag vet. Been there, done that.

Varje gång jag postade eller mejlade ett manus var jag antingen något spänd, rädd, orolig... eller arg.

Arg över alla de gånger det förlaget sagt nej tidigare eller arg på alla de förlag som sagt nej överlag.

Detta var jag totalt omedveten om.

Första gången jag skickade min text (den gången var det ett hälsomanus), fick jag en reaktion som var delvis uppmuntrande men kritisk till vad ett stycke handlade om.

"Det där kan du stryka helt", sa förläggaren.

Vilket resulterade att jag tände på alla cylindrar. Hemma vid skrivbordet och framför mejlkorgen.

Något som definitivt inte var bra att ha i kroppen nästa gång jag sände mina olika manus (i olika genrer) till något annat förlag.

Eller mejlade fram och tillbaka med någon annan redaktör/förläggare.

HUR kunde man överhuvudtaget säga något kritiskt om det fantastiska jag hade att förmedla? Jag blev SKITARG och bar helt klart detta med mig under alla år.

Jag trodde att det var en nystart för mig varje omgång jag sände mina skapelser men därinne fanns den där ilskan och oron över att bli nekad och/eller kritiserad.

Och Gud förbjude att de skulle stryka ett parti!

Det var ingen jättestor sak men för mig blev det en stor grej. 

Man hade inte lovat mig kontrakt. Förläggaren hade bara sagt att det fanns något intressant där i mitt sätt att skriva och om jag kunde utveckla det men efter deras inriktning. Deras uppfattning om texten. Makten om MIN kreation låg alltså i deras händer.

Jag jobbade om hela manuset men med en fruktansvärd irritation och förtvivlan över att inte få skriva fritt. Och vad jag strök!

Jag kände mig fängslad, stel och ofri. Men mest av allt var jag förbannad. Vingklippt. Manuset blev minst sagt tunt. Det färdiga resultatet blev inte ens omfattande så det räckte till en bok.

Efter ett tag fick jag reda på att förläggaren slutat och då stod jag på ruta 1 igen. Eller snarare 0. Jag var helt utanför spelet.

Min chans flög förbi mitt framför näsan och till på köpet var jag arg och förtvivlad över vad som var sagt om manuset.

Periodvis skrev jag inget alls, skickade inga manus. Lämnade det rent praktiskt. Men aldrig känslomässigt. Sedan tog jag upp det igen vid flera tillfällen. Men mitt stora misstag var att jag inombords bar ilskan och ledsamheten med mig.

Innan man sänder manus måste man emotionellt vara helt clean. HELT rensad från negativa tankar. Dåliga känslor.

HEEELT klar.

Detta rensar man ut genom att högt prata med sig själv via pappret. Skriv (för hand! som jag påtalat innan). Läs det för dig själv. Inte inom dig. Uttala det!

Skriv tills det finns noll kvar. Inte en enda aggressiv/förtvivlad tanke vad gäller förlag, förläggare, redaktörer, besvikelser, nej tack och noll svar från dem.

Låt det gååå.

Begrav det, gräv inte upp det. Du måste vara helt lugn, helt cool med dig själv INNAN du skickar manus.

Tyngden kan inte vara inne i dig. Du tar ut den och kastar iväg den. Det hjälper att se det som en fysisk handling istället för mental.

Free yourself, helt enkelt. 

Dra ett djupt andetag och se om det infinner sig en lättnad vid utandning. Om inte - fortsätt skriva om det. Hur du kände.

Det ska vara helt rent och fritt från smolk i bägaren.

SJÄLVUTGIVNING

Många gör det, få blir rika på det.

Men som författare vill man kanske se sin bok realiserad hellre än att tjäna grova pengar på den.

Några enstaka har lyckats riktigt bra men de flesta säljer 150 ex eller däromkring och då är det uppenbarligen släkt, vänner, arbetskamrater och bekanta som köper boken.

Några kämpande kommer upp i så mycket som 2000 sålda ex men då ligger det 
extremt mycket arbete bakom. 

Något som kan göra en både luspank och uttröttad.

För mig okända konstnärer - men sagolika! bokbilder.

Det är rent ekonomiskt en dyr historia att vara egenutgivare.

Men det blir allt vanligare och det finns en uppsjö av företag som erbjuder sina tjänster till privatpersoner att publicera själv.

Allmänkritiskt eller traditionellt sett kan man ju generellt säga att, har ett manus nekats av i princip alla förlag, så är det ingen kvalitet på texten.

Men å andra sidan finns det inget som säger att förlagen har rätt. 

Ensam är stark och just den boken kanske är vad världen längtar efter allra mest. Men det må vara en på 10 000 eller fler, som detta gäller för. 

Ändock, det KAN ju vara så att det är just din bok som blir den där kioskvältaren!

Jag har sett otaliga förlag med en enda bok i bagaget. Jag har sett egenutgivare som inte har förlag, stå på marknader och minimässor, utanför butiker och försöker sälja sin bok. 

Ja, det säljs några enstaka ex men mer blir det oftast inte.

Vad JAG tror på är att få med sig en sponsor (eller flera) för att finansiera själva tryckningen och marknadsföringen.

Företag som investerar i din utgivning. Som ser din text som något de kan stå bakom - eller som gynnar dem. Eller branschen.

Skriver du facklitteratur är det såklart lättare även om det är otroligt svårt att få sponsorer till bokutgivning överhuvudtaget.

Jag återkommer angående detta ämne.

Tills dess, en som lyckades bättre kanske p g a att hon gjorde det själv:

Så blev hon Sveriges mest framgångsrika egenutgivare.

Hennes böcker har sålt i över 800 000 exemplar och till trettiotalet länder. Hon blev utsedd till årets deckarförfattare 2016. Här delar succéförfattaren Emelie Schepp med sig av sina bästa tips till dig som vill starta eget förlag och ge ut din egen bok.

Nu är vi nyfikna, hur började din författarkarriär?

– Efter tio år som projektledare på en eventbyrå ville jag börja skriva längre och friare än vad reportage och informationstexter tillät, och bestämde mig för att gå en kurs i konsten att skriva filmmanus. Jag blev så inspirerad av kursen att jag skrev två manus som jag skickade in till olika produktionsbolag i Sverige. Men när jag läste i Dagens industri att filmregissören Peter Dalle hade svårt att få finansieringsstöd till svenska långfilmer tänkte jag om. Och jag tänkte bok istället.

– Jag visste att jag ville skriva om en actionhjälte, en udda och komplex kvinna som bar på ett dolt och våldsamt förflutet. Åklagaren Jana Berzelius blev huvudkaraktären i ”Märkta för livet”, som är min debutroman. Jana är å ena sidan är en mycket framgångsrik åklagare som gör allt för att upprätthålla lagar och regler i samhället, å andra sidan är hon en hänsynslös kvinna som inte drar sig för att överträda lagar och regler för att dölja sitt våldsamma förflutna.

– Parallellt med arbetet som projektledare började jag skriva. Nya kapitel växte fram varje kväll när barnen hade somnat klockan 20, och efter fem månader var jag klar med första utkastet.

Varför valde du att starta eget förlag?

– Jag kontaktade de etablerade förlagen i den genren jag hade valt och väntade på deras svar i sex månader. Men det enda jag fick var ett nej från ett förlag. De andra förlagen svarade inte alls. Till slut bestämde jag mig då för att inte vänta längre. Istället satsade min man och jag allt på att starta eget förlag. Några veckor senare backade en lastbil upp på vår garageuppfart i Stavsjö utanför Norrköping, och lastade av tre pall med pocketböcker, totalt 4999 stycken. Varför 4999 kan man undra, men jag visste att jag kunde ha rätt till ett litteraturstöd om jag tryckte boken i en upplaga som understeg 5 000 exemplar, förutsatt att jag inte tryckte nya upplagor efter det.

– Men nya upplagor blev det. Böckerna sålde nämligen slut på en månad. Jag tog kontakt med traditionella återförsäljare och gav mig sedan ut på en egendesignad signeringsturné från Malmö till Sundsvall.

– Efter ett halvår hade jag sålt 40 000 exemplar på egen hand och därmed blivit Sveriges mest framgångsrika egenutgivare. I samma veva blev förlagen intresserade och erbjöd mig kontrakt. I dag tillhör jag HarperCollins som är ett av världens största förlag. Jag har ett fantastiskt team runt mig som arbetar hårt för att böckerna ska nå sina läsare.

– Nu kan jag satsa allt på författarskapet. Men det betyder inte att jag har lämnat reklambranschen helt, som författare jobbar jag fortfarande lika hårt med marknadsföring och PR. Framför allt arbetar jag hårt för att träffa läsarna, att träffa dem är det bästa jag vet. Serien om Jana Berzelius har sålts i över 800 000 exemplar och till trettiotalet länder och jag hade aldrig lyckats med det om jag hade gett upp efter det där refuseringsbrevet. Istället satsade jag verkligen allt på att bli författare och när jag vann pris som Årets deckarförfattare 2016 fick jag ett kvitto på att jag hade satsat rätt. Det är det finaste pris jag någonsin fått.

Vilka för- och nackdelar har du upplevt med att starta eget förlag?

– Den största fördelen med att vara egenutgivare är friheten att själv bestämma allt som rör utgivningen. Men det innebära också ett mycket stort ansvar. Nackdelen som egenutgivare är du måste ikläda dig alla roller i utgivningen, det vill säga, du är inte bara författare utan också distributör, marknadsförare, säljare osv. Så mycket tid går åt till allt annat som inte har med själva skrivandet att göra.

– Som egenutgivare måste man se sin bok som ett företag och precis som med vilket annat företag som helst gäller det att arbeta hårt och satsa allt man har. Visst är det tufft, men ger man ut en bok på hobbynivå får man också resultatet därefter. Att ge ut på ett traditionellt förlag innebär ofta att man har ett team omkring sig där alla arbetar med samma mål – att producera en riktigt bra bok.

– Som egenutgivare måste du sätta ihop ett eget team och det kan vara svårt att hitta medarbetare med rätt kompetens. Men gemensamt för alla författare, oavsett egenutgivare eller inte, är att berättelsen måste hålla, det vill säga att läsarna måste få en bra läsupplevelse. För det är berättelsen som säljer, och är den bra kommer också läsarna att rekommendera den till andra.

Källa: Mittföretag.com

IMPONERANDE!

FAKE IT 'TIL YOU MAKE IT!

Det var när jag började tala om mig själv/till mig själv som att jag redan var författare, som allt lossnade.

Tidigare hade jag sagt till min omgivning, att jag skrev och skulle vilja bli utgiven, skulle vilja titulera mig författare.
Någon gång i framtiden.
Eventuellt, kanske. Om någon ville ha mina manus.

Jeeeezzzzuuuuz, så osäker jag lät!

Jag var inte ens övertygad själv, att jag dög som författare. När jag tänker tillbaka på hur jag uttryckte mig.

Eftersom jag nästan bad om att få kalla mig det jag egentligen redan tyckte jag var.

Författare är en som skriver och gärna!
Eller är författare bara en människa som blivit publicerad...?

Tycker du att det känns alldeles för genant kan du ju börja med att säga:


Jag är en "author to be..."

(...in case you were wondering.)

För visst påverkas vi av det självsäkra i uttrycket, det självklara! Det positiva. Det som ÄR.


JAG ÄR FÖRFATTARE.

Smaka på den du!


Börja med att viska det hemma tyst, tyst för dig själv om du känner dig extremt obekväm med situationen.

 Säg det lite högre nästa gång.
Till slut skrik det!
Säg det sedan med mycket stolthet i rösten. LE samtidigt.

Japp, lura-hjärnan-tricket funkar. Alltid.

Funkar även när du kört fast i skrivandet.

Tala lugnt till dig själv:

Ingen fara det lossnar snart. Jag har en livlig fantasi, jag är full med text som vill ut. Jag har massor av idéer och uppslag. Jag är en skapare, en skribent, en författare som världen bara längtar efter att läsa.

Mina manus är levande, inspirerande och fulla med...

 djup/motivation/läsglädje/intressanta vinklar/inspiration/klokhet/målande beskrivningar/visdom/stabilitet/nyheter/äkthet/glädje/kraft/vilja/lycka/godhet/fantasi/mörker/
ljus/idéer/samarbete/storhet/mängd/totalitet/
gemenskap/vänskap och/eller kärlek.

Fortsätt själv med att göra en lista.

En egen lista vad dina manus innehåller, ger. Vad du vill att de innehåller. Läs det högt. Tror du det så ser du det.


FUNKAR ALLTID!

Funkar det INTE så är det för att du inte tror på det.